sportjunkie

För den håller mig i liv och fokuserad.
Den närmsta tiden har varit väldigt fullspäckad, schemat har legat pressat. Jag är en person som presterar och vill prestera bäst,mest och effektivt. Jag tar plats vid projekt, jag styr och bossar för att då en PRODUKTIV process.
Jag är jävligt bra på att ta på mig alldeles för mycket ansvar på gott och ont. Jag borde släppa "kontrollen och ansvaret" och låta andra också hjälpa till. För i slutändan är det jag som serverar saker i silverfat för andra samtidigt som jag bränner ut mig själv.

Nu till helgen åker jag till Jönköping, imorgon åker jag buss med instruktörerna från Södertälje Hamn.
Min pojkvän fick reda på att han är sjuk i lunginflammation idag så han kunde inte följa med. Vilket är jävligt tråkigt för vi hade planerat två nätter på hotell och frukostbuffe and so on :(
Men självklart är utbildningen väldigt viktig för mig och jag vill verkligen göra det här. Så jag åker!
Och idag hade vi avstämma med projektgruppen, hela min kropp börja skaka. Jag hade gråten upp till halsen.
Men mötet sluta gott...
men min kropp har fått höga stresspåslag den senaste veckan, jag har inte kunnat sova bra. Har glömt bort saker samtidigt som jag haft TUSEN saker i huvudet. Jag har börjat gråta av att min telefon inte vill funka...börjat nästan gråta när jag fått frågan "vad vill du äta ikväll sötnos".

Utbränd är något jag INTE vill bli, därför måste jag lära mig att vara NÖJD med det jag presterar....utan att det MÅSTE vara "BÄST".... för annars kommer jag aldrig må bra och vara lugn.

MEN träningen, är därför min räddning!! När jag tränar får jag vila hjärnan, jag får stanna upp, vara i NUET och bara känna hur kroppen känns på riktigt. Det gör mig så JÄVLA lycklig att den känslan finns där.
Det behövs ett stöd som man kan förlita sig på när knoppen bråkad med än... mitt stöd är träningen.

Puss och hej! Ska ta hand om min sjuka pojkvän nu!