sportjunkie

Min kropp skriker efter social-närhet. Jag sa igår "jag har för mycket person i mig för att jobba själv, va så mycket ensam" Jag vill sprida mig, jag vill Annaifiera folk! Haha, skämtåsido. Jag är väl lite av ensamvarg, har alltid varit, kommer alltid att vara. Men jag älskar ha folk omkring mig, jag älskar träffa nya människor, ha livliga samtal eller sitta tyst med någon vid min sida. Vet bara inte hur folk gör, alla dem som tycks ha 1000 vänner & bekanta. Hur orkar ni hålla lågan & energi uppe hela tiden? eller har ni inga krav på er själva helt enkelt. Tänker ni "fuck it, dem får ta mig för den jag är om dem umgås med mig". Och ringer alltid ni? Ringer allt dem? Hur bibehåller man kontakter på bästa sätt. Hur lyckas man klicka med så många, ha en bra relation med sin familj, hinna träffa kompisar, hinna träna, ha egentid men inte bli helt insnöad i ensamhet. Ush, jag har svårt att hitta denna balans. Jag vill mycket men ibland orkar jag ingenting. Ibland känner jag att jag har så mycket att ge men ingen runtomkring att ge till. Eller så är jag bara fartblind och missar allt de fina jag har, jämnför mig för mycket istället för att va glad för det som verkligen finns. Söker gör man hela tiden, när tar man tiden & inser att man funnit en heldel påvägen redan?!

Nu ska jag ner till mammas jobb, skriva ansökningsbrev. Tar cykeln, evigt trogen. :)