sportjunkie

Jag kan ju dra ett streck över att bli party-sessa nummer ett. Jag älskar den socialabiten när man styr upp något med ett gäng vänner & nya människor. Trivs väldigt bra när stämningen är lätt, folk pratar & ler, skrattar & dansar. När min pojkvän sneglar på mig då & då och ler sådär som bara han ler mot mig. Det värmer i hela kroppen.
Jag älskar ljudet av musik, hög bas som dunkar under fötterna. Känslan av att svepas med i dimman av dans,svett & leenden är nästan oslagbar.

Men dagen efter... pööööh. Jag är extremt dålig på "dagen efter" dvalan. Handskas med den tillhör INTE min starka sida. Att vakna och inse att den lilla fantasivärld man skapade igår med underbara människor i sin närhet bara är en kortvarig känsla. Trötthet & rastlöshet är en kombination som äter upp mig inifrån. Fast jag kan ju inte sitta o klaga över att en helg fylld med skoj är orsaken till sämre dagar efteråt. Det är väl värt besväret. It got to be.